Direktlänk till inlägg 18 april 2018

Att nå målet...

Av carin johansson - 18 april 2018 13:48

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör...

När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjukdom. När jag fick min diagnos år 2005, så kände jag mig så extremt ensam i universum. Det kändes som att jag inte hade NÅGON att dela detta öde med... Och därför var det en av orsakerna till att jag började skriva. Om någon mer skulle få diagnosen, så skulle man åtminstone få träff på google....

För någon vecka sedan var jag på läkarbesök för att ställa in levaxin, som numera är min följeslagare i vardagen, och då utbrister läkaren: - Vet du, hur OVANLIG du är???

Jag fnissade lite för mig själv, och jaa, jag har väl koll på att MPA drabbar ju inte var och var annan....

När jag låg där på sjukhuset år 2005 och fick min diagnos, så var tanken på att behöva använda mediciner, så pass svindlande för mig, att det kändes som att hela mitt universum snurrade... OCh så kunde jag ju så klart inte ha det... Utan jag tog på något sätt tag i mig själv, tvingade mig själv att skapa en målbild i skallen... Och om jag skall försöka beskriva, så såg jag framför mig en lång, mörk korridor... Som var upplyst i slutet... Där såg jag framför mig en dörr med en måltavla.... Med orden FRISK

Det var för mig ett sätt att mentalt överleva och kunna hantera det faktum att jag hade fått en svår kronisk sjukdom med oviss utgågn. Och allt var det innebar... Alla behandlingar och alla mediciner som skulle tas...

Jag tvingade mig själv, att enbart tänka positiva tankar... För jag intalade mig att det skulle vara bra för MIG! På så viss skulle jag vara med och påverka, att min kropp läkte... Och att jag skulle stå ut med det, jag hade framför mig... Jag såg varje provtagning som en tävling. En tävling där provresultaten tvunget skulle vara bättre än vid föregående provtagning, för att jag skulle bli nöjd... Jag tävlade alltså mot mig själv... När jag fick höra provresultatet, mumlade jag för mig själv: -Bra! Men nästa gång skall det vara bättre!

Åren gick... Sendoxan byttes mot Imurel... Kortison trappades ut... Och till slut 10 år efter sjukdomsutbrottet, fick jag äntligen trappa ut Imurel....

Nu har jag varit utan Imurel i 3 år.... Och jag är stabil!!!
 


I går var det så dags för årlig besiktning på Reumatologen. Och lustigt nog, så var det samma läkare som för 13 år sedan hade hand om mig när jag låg inlagd och även ställde min diagnos.


I går fick jag höra de efterlängtade orden: - Vi kan nog betrakta dig som frisk!

Jag vet inte om det går i ord att beskriva den lycka och glädje som infann sig hos mig inombords!
JAG GJORDE DET!!! JAG NÅDDE MIN MENTALA MÅLTAVLA!!!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av carin johansson - 31 oktober 2017 14:32

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

Av carin johansson - 16 augusti 2017 14:00

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

Av carin johansson - 2 maj 2017 09:30

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

Av carin johansson - 6 april 2017 11:33


... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...

Av carin johansson - 24 mars 2017 15:22


Ni som har hängt med, kommer kanske i håg att jag startade den här bloggen från allra första början på grund av min sjukdom, mikroskopisk polyangit. När jag insjuknade år 2005, så kände jag mig så extremt ensam med den här diagnosen... Det fanns verk...

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

mail


Skapa flashcards