I stallet i Finabo, bor det två katter... Eller njaa, åtminstone en, den andra kan man fundera på....

Ville, hankatten, är som en liten gårdstomte... Han sitter i stalldörren och spanar ut för att ha gårdsplanen under uppsikt... Kommer jag hem, får han bråttom... För då kan han, om han har tur, få slinka med in genom ytterdörren och i bästa fall, hitta mat i hundskålen, om inte Beaglen har varit tillräckligt vaken, när maten serveras... (Alltså, katterna har FRI tillgång till mat i stallet, men andras mat smakar ju förstås bäst... ) En stund på värmegolvet är oxå uppskattat.... Men så värst mycket längre än till tomtgränsen, sträcker sig inte Villes revir... Jo förstås, när hästarna skall tas in på kvällen, då han en trogen följeslagare till hästhagen.... Det är så himla kul att hänga med och krypa ner i diket och i bästa fall, lyckas skrämma slag på någon av hästarna om man hoppar upp lite så där som gubben i lådan framför någon av dom i skymningen.... Och Matte brukar tjuta så festligt då....

Sedan har vi ju då Doris... Eller har och har... Hon är en högst självständig liten dam, som jag tror är omöjlig att fostra... Hon äger sig själv och hela världen, åtminstone i sina egna ögon... Hon kommer och hon går... Precis som det behagar henne... En fullfjättrad jägare är hon oxå...

Och när hon går, jaa då går hon helst till grannstället... Där är det sååå himla lattjo, tycker Doris... Alltid något på gång... En damm full av ankor, hela gårdsplanen full av hönor och dessutom en kanin i bur.... Så mycket mer än så, begär inte Doris... Att det sedan tidigare faktiskt bor två kattdamer där, bekommer inte Doris så värst mycket... Stackars Smulan och Müsli gör sitt yttersta för att skrämma bort den fräcka grannekatten, som helt, dessvärre, oberörd klampar in som om HON bodde på stället....

Härom morgonen när frukosten skulle intas hos grannstället, kände dom att dom var iaktagna... Jo jo... Där satt Doris vid altandörren och undrade när dom skulle komma ut... Att Müsli blängde surt på henne genom dörren, struntade hon högaktningsfullt i....

Jag får numera ångest varje gång jag hör att det blir liv på ankorna vid dammen... Riktar mina blickor mot skyn och ber en stilla bön att det inte skall vara Doris som är orsak till oljudet...

Och att försöka äga en katt, njaaa det är väl snarare katten som äger dig......... Eller hela världen!

Ha en härlig helg!