Börje

12 oktober 2012 11:17

Ja det är så bra skrivet! Så fint då det funkar som du säger! För att hålla i rodret måste man också ha varma händer så man kan gripa tag i det. Finns visst saker vi inte kan påverka och vår vilja att stå upprätt inte funkar. Sen då man inte gör det som krävs att just jag ska välja.Blir det lätt bakslag. Sen finns en sak i dagens samhälle. Arbetslös,utförsäkrad inte få hjälp försöka överklaga. och sen bara åka på bakslag och marken undeer fötterna bara försvinner. Kommer det ett steg som gör att man faller i just gropen och valet att klamra sig fast innan man hamnar i botten där valet inte finns längre. Vad gör man då. Jo klamrar sig fast och försöker hiva sig över kanten där börja med valen och de val som inte är specielltviktiga sorterar. Men stormen kommer Valen gör oss förvirrade.De som sen vill förstöra för oss kanske vi inte alltid kan undvika utan vi ser dem som grannar och får höra deras kommentarer. Valet att flytta finns men egentligen inte för den som finn där i samma trapp.Mitt val att flytta gör mig konfys. har ju inga pengar till kostnaden. Att äta pasta på längden bredden och tvären med olika kryddor ger en människa inget val. då ska man för hungern fixa det annars vet vi ju vad det leder till. Sjukdom kan göra oss att vi inte heller fixar att fortsätta .Även om vi vill finns varken det ena eller andra! Bara låta bli att känna värken och använda hjälpmedlen till att få det drägligare. Så olika situationen och vad vi har för resurser är inget val utan bara att vänta ut till nästa val eller att strunta i det. Absolut inte elakt menat men för mig känns det som om avgrunden ibland närmar sig men står ännu på mossbetäckt mark med ett kärr under! När tar det som då är slut och ingen återvändo finns till att ens försöka nå till fast mark och lugn tillvaro.Val är då befängt för mig och den personen. För vad man än väljer står man där och väljer pastan då pengar gör att en burk kan jag inte ta för smaken skull 15 kr pasta räcker veckan ut med vatten som rinner i kranen för smöret finns ju inte vad är då valet?

carin johansson

12 oktober 2012 11:59

Hej Börje! Som jag skrev i mitt inlägg, alla har olika stormar att möta, och för en del är stormen av det värsta slaget med avgrundsdjupa vågor... Och för en del, knappt en bris... Men släpper man taget, så är det svårt för skeppet att förflytta sig... Det kommer att ligga kvar och skvalpa mellan vågorna som en tvålkopp...
Jag säger inte att det alltid är lätt att hålla i rodret, tvärtom...
Även om min seglats har varit relativ smärtfri, har även jag kämpat mot stormar bestående av svår sjukdom, så jag tror jag vet vad jag talar om...
Jag hoppas innerligt för din skull att du orkar ta tag om rodret igen och lyckas styra dig vidare mot en bättre hamn!

Varma kramar Carin

Lotta

12 oktober 2012 12:18

Å Carin! Så sant, så rätt! Jag håller exakt med dig. Tänker ofta på det här. Sedan jag flyttade hit har just de egna valen och att ta ansvar för dessa, blivit så tydliga.

Ha en fin fredag och tack för tänkvärt inlägg!

KRAM

carin johansson

12 oktober 2012 13:58

För mig är det åtminstone väldigt uppenbart... Att livet består utav val... Medvetna eller omedvetna... ;-)

Fin helg till dig, vännen! Kraaam

Min plats i solen

12 oktober 2012 13:52

Ett tänkvärt inlägg Carin. För visst är det så att de val vi gör här i livet får konsekvenser. För oss själva och vår omgivning. Hela vårt liv består av val. Varje dag. Medvetna, omedvetna, tysta och högljudda. De tysta lika aktiva val som de högljudda. Och genom att välja väljer vi automatiskt bort något annat. Det är den krassa verkligeheten. Våra val påverkar dessutom inte bara oss själva utan även de i vår omgivning.

Här hemma pratas det mycket val just nu. Ett gymnasieval hägrar och på föräldramötet insåg jag att det är många föräldrar som tycker otroligt mycket om sina barns val. Många föräldrar som väljer för sina barn. Känns främmande då det här hemma är så självklart att det är dottern och ingen annan som ska välja. Det är hennes liv, hennes val, hennes framtid och hennes ansvar. Det var ett stolt modershjärta som hörde sin dotter säga att valet självklart var hennes och ingen annans. Det är så vi har uppfostrat dem, att ta eget ansvar. Ta ansvar för sina val. Självklart med vårt stöd.

Men också att alla kan göra fel val.Ingen är felfri. Ibland finns det inget att göra men ofta, ofta går det att finna andra vägar, göra nya val och ta ansvar.

Tack för kloka ord Carin och ha en trevlig helg.

Kram Lotta

carin johansson

12 oktober 2012 14:04

Ååå, Lotta... Då är vi på samma plats i livet! Sonen står inför det stora valet och har brottats med djup och svår ångest... Men efter avklarad prao, så tror jag att HANS val klarnade lite... För det är ju PRECIS som du skriver, BARNEN som skall välja... Inte föräldrar som skall köra repris på sitt liv...

Jag försöker peppa och stötta med att kommer man på att man har valt fel, så kan man alltid byta riktning! :)

Kraaaam Carin

Camilla

12 oktober 2012 15:43

Kära Carin - vilket fint inlägg, så kloka rader. Önskar dej en fin helg. Kram kram!!!

carin johansson

12 oktober 2012 15:44

Tack fina Camilla! Önskar dig och de dina detsamma!!! Kraaaam