... är något som lätt kan uppstå, i synnerhet om den ena parten är en hund och den andra katt....

I Finabo har vi som de flesta känner till, en levnadsglad beagle, som tycker att livet går ut på att jaga och leka... I stallet har vi två katter, var av den ena katten, Ville, anser att det är HÖGST orättvis att han är förpassad till stallet... Så han gör allt som står i hans makt, för att ta sig in genom ytterdörren hemma hos oss. Vilket har lett till att vi numera, har ett ganska lustigt sätt att gå ut genom dörren på... En skosula, upptryckt i lagom katthöjd, för att slippa sparka av oss skor och ge oss i väg på kattjakt genom hela huset, när tanken är att vi är på väg ut.....

Men annars har vi väl mer och mer ruckat på det där beslutet om att katterna skall hålla till utomhus... Allt som oftast är det en svart hankatt som FÅR slinka med in och glida ner bakom skohyllan och flyta ut som en stor pösmunk på värmegolvet.... Att valet är BAKOM skohyllan är väl mest för att få ligga i fred för beaglen....

Men jag har de senaste veckorna sett en tendens i Villes beteende... Att han liksom mer och mer försöker tänja på SITT område, dvs utöka reviret från BAKOM skohyllan till lite mera FRAMFÖR skohyllan.... Och när begalen kommer framrusande är tillflycktsorten inte långt borta....

Men härom dagen hade Ville tydligen bestämmt sig... Med bestämda steg tågade han rätt in i köket och sjönk med en otrolig självsäker min ner på köksmattan.... Han tyckte att han hade hittat sig en ny plats.... I typ två sekunder....

Beaglen får syn på katten.... Varpå svansen FRENETISKT börjar vifta.... I väg efter favvo-leksaken som hon sedan KASTAR på katten! Här skulle lekas! Dock var inte Ville fullt lika övertygad som Selma, utan vände upp ansiktet med ett lika avmätt uttryck, som endast katten Gustav skulle åstadkommma... Men Selma lät sig inte nedslås utav detta... Om den dumma katten inte begrep att det var dax för lek, när hon KASTADE leksaker på honom, så kan man ju alltid HOPPA lite på honom för att få honom att fatta.... Kan säga som så, det tog inte många mikrosekunder innan katten satt bakom skohyllan igen och blängde SUUUURT.......

Som sagt, det där med kommunikation är inte alltid så lätt..... :D

Ha en bra start på veckan! Kram

 

anne

5 mars 2012 18:59

Hahahahhahahahahahahahahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, jag tror jag dör. Selma har varit igång igen. Ja jag gillar ju historierna om henne. Stackars Ville.....Hon tror säkert att han är en hund, galenpannan:)) Näe du vi är inte 20 längre, host host/ Kramkram A

http://stjarnorochchampagne.blogspot.com

 

coolaannna

5 mars 2012 21:39

Lilla Selma då! Det är ett rent nöje att titta på hundar och katter tillsammans.

Min Humlan är verkligen ute i kylan...igår var jag sååå arg på henne att hon försökte allt!!

Kram

http://coolaannna.blogspot.com

 

Jenny

6 mars 2012 14:36

Hihi, Selma är ju för rolig hon;)

Ha det gott Vännen!

Kraam Jenny

http://www.hemmapakrakered.blogspot.com

 

Lotta

7 mars 2012 03:34

Selma, så himla skön! Man vill bara gosa runt med henne när man ser den översta bilden. Och hon håller verkligen koll på sina ytor och är innovativ ;)

Kudos till Ville som inte gav upp, han gav det en chans iallafall!

Tycker det verkar full fart och mycket kärleksfullt bus i Finabo ;)

Kram!

http://www.charmigacharlieblogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...