... fick vi vara med om, där nere i Österrike.... På dygnet från onsdag morgon till torsdag morgon, kom det ca 30 - 40 cm nysnö.... Den totala lyckan, kan man tro, för den inbitna skidåkaren.... Men som i stället förbyttes till total frustration, för de otåliga skidgästerna.... Lite lätt naiva, staplade vi i väg i ottan till skidbussen för att passa första bussen och SÅ KLART hänga på låset när det bjöds på nysnö... En chans man inte vill missa... Vad vi inte begrep vid det tillfället, var vad det innebar, när det kom så mycket snö på en gång.... Då lavinrisken låg på nivå 3 på en skala 1 - 5 FÖRE snöfallet, så borde vi ju kunnat räkna ut att det inte blev bättre... Så där stod vi otåliga och väntade på en buss som aldrig kom.... Tiden gick och vi tyckte allt i hop var mycket märkligt..... Till slut, efter lång väntan, så dök ÄNTLIGEN en buss upp som transporterade oss fram till liften.... För att mötas av beskedet : STÄNGT.... Nästa information kommer om en timma....

Och vi var ju inte direkt ensamma om att stå där och stampa..... Ryktena började florera i köerna.... Så vi beslutade oss för att ta oss ett par km längre bort i dalgången och försöka ta oss upp i systemet där.... Ny busstur och så kom vi TILL SLUT fram efter ett par varv på bussen i Mayerhofen.... Och det var ju fler än vi som hade kläckt denna briljanta idé om jag säger som så.....

När vi äntligen kom vi upp, 2.5 timmar försenade ur vårt perspektiv, visar det sig att 3 pister är öppna och där skall då alla glada entusiaster trängas.... Kan säga som så, att det var VÄLDIGT NÄRA att jag slängde mig i gondolen ner igen....

Men strax därefter började systemet succesivt öppnas upp och vi kunde så sakta ta oss över berget och bort till den delen av systemet som blev vårt favorit-tillhåll..... Och där bjöds det på skidåkning som vi sent skall glömma! Bland annat den fina vurpan som jag visade i förra inlägget.... :)

Dagen förflöt och något möra fram på eftermidagen, tar vi liften ner, lagom tills systemet skulle stänga, för att landa i byn Tux och sedan ta skidbussen tillbaka till Mayerhofen.... Under nedfärden i liften drabbades Matilda av ett migränanfall.... Men jag försökte få henne att härda ut.... Vi skulle ju strax vara nere....

Väl nere i byn stapplar vi ner de 400 meterna till busshållplatsen, för att där mötas av en herre som vänligt upplyser oss om att vägen är AVSTÄNGD!!! Så har vi inte tänkt att ta in på hotell i Tux så är enda vägen till Mayerhofen över berget.... Att jag inte bara lade mig ner och dog i det ögonblicket.....

Nu skulle vi alltså TILLBAKA upp, hela vägen över HELA systemet igen, INNAN mörkret föll och med en unge med pågående migränanfall..... Och för att göra det hela lite mer spännande, cirkulerade en helikopter som släppte ner sprängladdningar för att utlösa laviner och säkra upp pister inför morgondagen....

Kl 18.00 PRICK klev vi in i gondolen som går ner till Mayerhofen..... Två timmar efter att liften egentligen hade stängt..... Dom hade alltså haft vänligheten, att hålla liftsystemet öppet, för att vi skidvägen skulle kunna ta oss hem...  Matilda var SÅ OTROLIGT tapper och kämpade hela vägen, trots sin migrän..... Så när vi tillslut klev in i vårt hus, var det en liten tjej som fullkomligt stupade raklång på sängen och vaknade inte förrän morgonen efter......

Den hemfärden kommer att gå till historien och den blev liiiiite mer spännande än vad jag kanske hade önskat.....

 

Min plats i solen

22 februari 2012 22:11

Hej Carin!

Stackars Matilda! Men vad tapper hon var som kämpade på trots ett huvud som höll på att explodera.

Det blev verkligen en strapatsrik dag för er och jag kan förstå frustrationen ni alla måste ha känt. Samtidigt tycker jag att det känns väldigt tryggt att de satte säkerheten främst och inte på något vis tänkte riskera människors liv. Detta är ju deras vardag och det märks att de kan sin sak. Tryggt.

Helt magiska bilder Carin! Jag bara scrollar upp och ner och njuter. Tack för ljuvligt ögongodis! :)

Kramar till dig

http://minplatssiolen.blogspot.com

carin johansson

23 februari 2012 08:24

Ja, det var verkligen synd om Matilda... Men hon var otroligt tapper!!!

Och precis som du skriver, Österrikarna kan sin sak... Dom vet när det är fara och färde... Tryggt för oss naiva svenskar! :D
Kraaam

 

Lotta

22 februari 2012 22:41

Vilket äventyr! Vilken prestation av er alla. Jag hade säkert tuppat av! Och Matilda kämpade på, kan bara föreställa mig hur det kändes för henne. Utmaningar som dessa händer inte varje dag, men att de går till historien goes without saying....phew!

Dina bilder är iallafall så fantastiska. Jag har glömt hur vackert det är, med snö och alper. Ljuvligt! Älskade Österrike.

Glad att allt gick bra för er!

Kramar

http://www.charmigacharlie.blogspot.com

carin johansson

23 februari 2012 08:22

Lotta! Bilderna har jag tagit med min Iphone!!! Jag lär mig sakta men har långt kvar till din nivå!!! :D

Och Österrike ÄR underbart.... Kraaam

 

Coolaannna

23 februari 2012 19:57

Är inte alls avis på er resa!!! Du- det ser gudomligt härligt ut och jag minns när vi var i Saalbach och hade det ljuvligt. Många år sen nu men det kommer fram när man ser era bilder.

Lite äventyr men tur det fixade sig för lilltjejen <3

Kram Anna

http://coolaannna.blogspot.com

 

Jess

24 februari 2012 09:37

Att så mycket kan hända på en och samma dag!
Hoppas de andra dagarna på resan var bättre - bilderna visar iaf fantastisk utsikt och väder!
Jag vill så gärna åka till Österrike, ska bara se till att min pojkvän lagar sitt pajjade fotbollsknä först ;)

Ha en fin fredag! Kram

http://jessansworld.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...