I morses blev jag brutalt påmind om att 40-års strecket närmar sig med ilfart... Stel och öm av träningsvärk stapplade jag upp ur sängen... Priset man får betala för en underbar ridtur genom Fritslaskogarna.... Och då inte på våra små pållar.... Nej, den här gången var det RIKTIGA hästkrafter.... Linda ville ha sällskap och Coccos ville bli rastad....

Min mor hade en stilla undran någon gång när jag var si så där 16 år.... -Skall det aldrig gå över? (Hästintresset, alltså...) Och nej mamma, det går aldrig över....

Lyckan att sitta där i sadel och flyga fram längs med skogsvägarna är så obeskrivlig, att den endast kan sammanfattas med ordet passion.... Känslan av att vara ett med hästen.... Total kontroll och vinddraget i ansiktet... Jag tror det är omöjligt att beskriva för en oinvigd... Men lyckan är total.... För ett ögonblick känner man sig som sexton igen... Glädjen är lika stor.... Ända tills dagen efter.... Då inser man brutalt att man INTE är sexton längre.... :D

Bild lånad från nätet.....

Men passionen överväger vilken träningsvärk som helst! Tack Linda för att du släpar med mig ut!

Ha en härlig dag!