Så var det då dax att bege sig till kursen med förväntansfull dotter och ja, vad säger man, stissig hund? Vi klev in i en sal med bord och stolar och först skulle det vara lite information om hur kursen var upplagd.... 5 ekipage var det som skulle delta. När det gick upp för Selma att hon skulle sitta i ett rum med 4 kompisar utan att få leka tafatt eller någon annan rolig lek, jaa då satte hon i gång att yla..... Måttligt pinsamt, medans instruktören vänligt hävdade att det  gjorde ingenting alls att hon ylade....

Men så var det då dax att sätta igång.... Vi blev tilldelade att börja träna med tunnel..... Jag kände väl innombords att, hrm, undra just hur detta skall gå...... Selma är ju inte världens tuffaste och för att springa genom en lång läbbig tygtunnel som dessutom rullar lite, så krävs det ganska mycket mod..... Till saken hör ju oxå att Selma är ju inte världens gottegris, så hon hoppar lika gärna över en gotta som att ta den..... Så där satt vi i ena änden av tunneln och kastade in godis för att övertyga Selma om att det visst var jättekul att springa in där... Till slut fick vi henne att gå in till halva tunneln för att sedan vända.....

Sedan var det dax för slalompinnar.... Att man kunde traska runt dom, okej, men riktigt vad det skulle gå ut på insåg inte riktigt Selma..... Så bli inte förvånade om ni hittar hela trädgården i Finabo uppstängslad med pinnar, det är bara slalomträning som pågår....

Hopp har hon ju tjuvtränat hemma, så det var ingen större utmaning.... Förutom att en hund som lyssnade (eller inte) till namnet Vera var framme och snodde Selmas godis som låg i skålen på andra sidan hindret, hela tiden......

Sedan var det fika som avslutning.... Och när det gick upp för Selma att det roliga var över utan att ha fått jaga runt lokalen med sina kursdeltagre en enda gång, ja då började hon yla igen......

Men det var en beaglen som somnade ganska gott i går kväll!

Ha en bra start på veckan!