Jag märker helt tydligt hur min lilla lilla tjej är på väg att bli stor.... I går hade vi bokat en ridlektion för Matilda och Picasso i stora paddocken i byn... Intill paddocken ligger en väg.... Ca fem minuter in i lektionen kommer en personbil i full fart med en olastad biltransportkärra på släp.... Har ni sett ett sådant ekipage, så vet ni HUR MYCKET det låter.... Och det hela resulterade i att Picasso fick panik och RUSADE i full galopp genom paddocken... Länge såg det ut som Matilda skulle rida ut det, men till sist gick det inte utan det blev en kraschlandning som hette duga.... Såpass att hon tappade andan... MEN min lilla tjej torkade tårarna, borstade av gruset och satt upp igen, fullt besluten att här skulle ridas!

Och som hon red.....

Matilda och Picasso

I full färd med att memorera banan....

Mamma är superstolt över dig hjärtat!

 

Ingbritt

25 september 2011 21:38

Även mormor är stolt!

 

Att Vara Någons Fru

26 september 2011 11:04

Å, vad duktigt av henne! (Och vilka idioter det finns på vägarna)

http://attvaranagonsfru.se

 

Christel

26 september 2011 11:32

Vad duktig hon är! Det är inte alltid så lätt att sitta upp efter något sånt.

http://underminhud.wordpress.com

 

Ann-Sofi

26 september 2011 13:02

Vad duktig du är Matilda HEJA dig, hade aldrig satt mig upp på hästen igen. Så starkt av dig!!!

Och vad var det för j*vla id*ot som åkte förbi, man skulle ta ett snack med personen!!

Kram

http://grodansdagbok.blogg.se

 

farmor

26 september 2011 18:14

Jättebra jobbat Matilda! farfar och jag tycker att du passar väldigt väl på PICKASSO fortsätt med honom

 

Lotta1003@earthlink.net

27 september 2011 04:41

Ja, vad duktig hon är. Superstrongt att fortsätta!

http://www.charmigacharlie.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...