I går firade vi så min fina farmor Isa, som sig bör när man fyller 85-år. Hennes hus var fyllt av vänner men framför allt av familjen..... Det såg ut att vara en mycket nöjd och glad 85-åring som satt där omgiven av barn, barnbarn och barnbarnsbarn....

Rätt som det är slår farmor ut med armarna och utbrister: -Tänk att jag och Ture har åstadkommit allt det här! och tittade sig runt på den yngsta generationen som for runt i full fart.....

Och jaaa, det är en ganska ansenlig mängd nuförtiden när vi samlas... Jag var faktiskt tvungen att ta till papper och penna, för fingrarna förslår inte långt, när jag skulle försöka räkna efter hur många vi FAKTISKT är.... Och jag kom fram till att vi är 32 st. Och om en månad eller så, 33, om man BARA räknar barn, barnbarn och barnbarnsbarn.... Wow......

Jag får nog hålla med farmor... Tänk vad du och Ture har åstadkommit!

Ha en bra dag!

 

ea

27 juli 2011 09:42

hej igen
jag får till att vi är 35 nu..........
kram

 

Carin

27 juli 2011 11:43

Ha ha ha! Du menar att det inte ens räckte med papper och penna för att få ihop alla! Jaa, IMPONERANDE många är vi i vart fall....
Kraaam

 

Catrin

28 juli 2011 23:59

Ville bara tacka för en härlig ridstund idag! Elena var så lycklig och nöjd1 Krama Matilda och tacka för lånet!
Kramar

 

Carin

29 juli 2011 08:06

Tack själva! Det var verkligen supermysigt! Gott att få en REJÄL promenad, om än något varm... ;-) Kraaam

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...