....hjälper faktiskt inte alla gånger... Annars hör jag till kategorin människor som nästan alltid kommer i tid.... Inom en ganska snar framtid hägrar en resa till sydligare breddgrader för familjen.... Skall bli fantastiskt sköööönt! Men så finns det ju en baksida med att resa.... Och ni tänker då givetvis, ahaaa, hon är flygrädd! Men nej, det är inte där mitt problem sitter.... Det handlar om incheckningen....

För 10 år sedan, skulle lilla familjen ut och resa... Och det var ingen vanlig liten chartertripp den här gången. Nej, till andra sidan Atlanten och dessutom andra sidan av den kontinenten, närmare bestämt San Diego... Min bror befann sig sedan något år i San Diego och nu skulle vi göra slag i saken och hälsa på.... Med en nio månaders bebis och en fyraåring som ressällskap, så kan jag meddela att jag hade förbrett mig minutiöst.... ALLT var NOGA genomtänkt..... Vällingen var portionsförpackad i små plastpåsar för att jag lätt och snabbt skulle kunna fixa en flaska när så krävdes.... Hjärnkoll på blöjor, antal ombyten etc....

Så på resmorgonen begav vi oss till flygplatsen. Med i ressällskapet fanns även min mor och far, så vi var alltså 6 personen till antalet.... Glada i hågen travade vi fram till incheckningsdisken och fram med våra biljetter...

Bakom disken satt  en kvinna som befann sig i, eller nja, kanske hade passerat sina bästa år.... Vi langade över våra biljetter och väntade tålmodigt på att hon skulle bli klar... 5 minuter gick... 10 minuter likaså.... En kvart passerade utan att ABSOLUT NÅGONTING hände.... Kvinnan satt som i trans och bläddrade bland våra biljetter... Fram och tillbaks... Klockan gick... Och vi började mer och mer skruva på oss... När vi en stund senar HÖR i högtalarsystemet att dom ropar på oss att vi måste bege oss till gaten omedelbart, jaaa då började svettdropparna komma i pannan..... Som tur är, inser kollegan till kvinnan, att hennes arbetskamrat har drabbats av härdsmälta.... Ingenting tycktes fungera... Resolut hoppar hon in i disken och tar över... Och lyckas checka in oss på planet till Paris... Resterande flighter får vi ordna med i Paris, meddelar hon oss.... -Ta er saker och spring! Var på hon följer med oss med en walkie-talkie i handen... När vi stormar fram mot säkerhetskontrollen står det 50 personer i kö.... -Bara spring! är ordern..... Förbi hela kön och mot gaten....

Sist av alla kommer vi så ombord på planet.... Fullkomligt genomsvettig sätter jag mig i min fåtölj. I det ögonblicket LOVAR jag mig själv, att jag skall ALDRIG NÅGONSIN blänga på den som kliver sist ombord på ett flygplan.....