... uppvisade Ville i morses... Utan att skämmas det allra minsta, gick han helt sonika fram och  tog  den lilla näbbmusen som hans syster så stolt hade fångat....

Kanske skall varna känsliga läsare att sluta läsa redan nu.... Jag kunde inte motstå frestelsen att föreviga Villes lilla leka-med-musen-tills-den-dör-lek.... Så hemsk är jag....   Helt fokuserad.....

  Lite lagom nochig.... Grabben har full koll.....

  Och så pötter vi lite fart på musen igen....

  Full koll även på rygg...... 

  Jaaa, den stackars lilla musen....

Men när Husse skulle bege sig till jobbet såg musen sin chans! Han sprang mot bilen, och Ville, det lilla musjägar-puckot, höll på att springa rätt in under ett stort King Cab-däck..... Som tur var hade Husse koll.... Annars kunde det blivit en väldigt tragisk start på dagen....

Hoppas jag nu inte har avskräckt er från framtida läsning.... He he he......

 

Min plats i solen

23 mars 2011 19:54

Hej vännen!

Han är en sådan sötnos den där Ville. :) Det är rätt intressant att se katters lek med sina "offer". Det tycks sitta i deras gener att "leka" med maten och trötta ut den. Grymt utan tvekan men livets gång. Äta eller ätas. Och hur söta de där mössen är så vill man ju inte ha dem inomhus eller i mängder och därför är man trots det ganska tacksam för att katterna tar dem. Livet på landet kan vara tufft emellanåt.

Tusen tack för din omtanke och rara ord Carin. De värmer så gott i hjärtat och jag blir både glad och tacksam över vår bloggvänskap. Tack för att du finns och lyser upp min vardag fina du. :)

Kram Lotta

http://minplatsisolen.blogspot.com

 

Carin

24 mars 2011 09:36

Tack själv, go´a Lotta! Alltid lika roligt att kika in hos dig!

Livet på landet är hårt... =) Och anledningen till att vi har katt, är just för att hålla efter mössen... Så egentligen är jag ju ganska nöjd, att missarna gör sitt jobb.... :D

Kraaam Carin

 

Catrin

25 mars 2011 14:40

Rena dokumentären!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...