I går eftermiddag var det så dags för mig att åka med Selma till hundskolan. Det var inte utan att jag var lite nervös, då det är Husse som har haft huvudansvaret för lydnad och träning av våran lilla ögonsten. I fredags eftermiddag gick jag och Anders och voffsingarna ut på fälten här i Finabo, och så släppte vi vilddjuren... Selma fullkomligt älskar Kira, men hon har inte en suck att hänga med... Men det skiter hon i och springer på så fort hennes små ben bär! Efter en stunds lek tyckte jag att det hade ju varit käckt om hon åtminstone kom fram till mig för hälsa lite och sedan fortsätta leken.... -Selma HIT! hon vred inte ens på huvudet... Jag var totaldissad! Anders skrattade åt mig och min totalt obefintliga inkallning... Detta kändes inte bra...

Så kom vi då fram till Vift i går. Selma var överlycklig när hon fick se de andra hundarna! Hon skällde, tjöt och drog i kopplet... Men när det var dags för uppgifter, då skärpte hon faktiskt till sig... Och så gick vi ner till planen och Ditte säger -Ja, då tänkte jag att vi skulle träna inkallning! Hjälp, tänkte jag för mig själv! Hur skall detta gå? Men jag kunde faktiskt åka därifrån utan att skämmas allt för mycket. Hon kom faktiskt som ett skollat troll på första försöket! Ohh, vad Matte blev stolt!

Annat var det ju för 14 år sedan med vår gamla Stella... Ja, då var hon ju ung förstås... Jag och Catrin och våra underbara beaglar Ayla och Stella tillbringade all ledig tid med att träna hund. Så fantastiskt roligt vi hade! Hade jag och Catrin valt vilken annan ras än jakthund så hade vi garanterat haft varsin lydnadschampion! Men jag och Stella kom faktiskt 2:a med 182 poäng, på vår första lydndstävling som vi ställde upp på, vilket jag än i dag är oerhört stolt över!

Lycka till i älgskogen i dag!

 

catrin

12 oktober 2009 09:04

Härligt att höra att de gamla takterna sitter i!

 

Carin

12 oktober 2009 09:19

Njaa, det vet jag inte om jag kan påstå... Men hon kom ju i vart fall!!! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...