Så här dags på året har ju kräftorna varit aktuella. Just kräftor är något som väcker starka barndomsminnen till liv hos mig. Kräftfiskepremiären var en av årets absolut viktigaste dagar i min barndom! Kom som god tvåa efter jul...

Vi i den lite yngre generationen hade i uppdrag under sommaren att se till att det fanns mört till dagen D. Så många timmar tillbringade jag i Lilla Björken metandes efter agn tillsammans med min kära faster och hennes make. Därifrån har jag många, roliga och oförglömliga minnen...

Så var det då dags! Äntligen! Vi begav oss hela klanen Gustafsson ner till sjön där vi hade tillgång till kräftfiske. Lika säkert som ammen i kyrkan, var att det alltid fanns en gigantisk påse med grillade revben. Där satt vi och gnagde för att sedan springa ner till vatten brynet och locka fram kräftor med resterna. Hur spännande var det inte när man rodde ut med båten på den mörka sjön för att lyfta burarna för första gången? Hur många skulle det bli? Och nu talar vi RIKTIGA kräftor. Flodkräftor. Det finns nog inget så gott som riktiga flodkräftor. När burarna var tömda bar det av hem till farmor som väntade med den STORA grytan och så var det dags för kok. Lika förundrade stod jag där jämte henne varje år, när hon bara körde ner näven rätt i hinken och plockade upp dom svarta, krälande kräftorna! Att hon våga! Jag var livrädd att bli nypt så jag vågade aldrig ta i dom. Och så skulle dom svalna. Jag och kusinen kunde knappt bärga oss till kvällen efter. Vet inte hur många gånger om dagen vi var och lyfte i locket för att titta på dom numera illröda nykokta kräftorna.

Tur för mig att vi har snälla grannar som tar oss med på lite kräftfiske så jag får återuppleva lite gamla, goa barndomsminnen! :-)