Någon gång under natten till söndag vaknade jag till av ett märkligt ljud. Var det något larm som gick? En hög, gäll ton som återkom regelbundet. Tände lampan, upp i rummet och sökte förbrilt  runt för att hitta vart ljudet kom i från. Efter att ha tittat på alla elektriska prylar och i takt med att min hjärna klarnade något, insåg jag vart ljudet kom ifrån... Min man... Jag har aldrig tidigare hört någon som har lyckats snarka på den fekvensen. Ljudet lät som en ångvissla. Jag insåg det omöjliga och återvände till min säng och drog både täcke och kudde över huvudet. Tillslut lyckades jag slumra om, för på morgonkvisten blev jag i varje fall väckt av dottern... ;-)

Så kom dom då hem i går kväll, efter sin första kurs i lydnand, Selma och Husse. Det var väl med blandade känslor... Kursen hade börjat med en passivitetsövning där hundarna skulle sitta i knät på husse/matte medans var och en fick presentera sig och sin hund. Selma hade en helt annan idé om hur hon tyckte att en presentation skulle gå till... Hon hade suttit som en groda i husses knä, hoppat upp och ner samtidigt som hon ylade och skällde för att komma loss för att få springa och hälsa på alla dom roliga kompisarna som låg helt förstenade i sin hussar/mattars knän... Lätt pinsamt, tyckte husse. Men när det sedan var dags för lite mer praktiska övningar och då man blev belönad med lite godis, då var hon världens duktigaste beaglevalp! Hon kan sitta och titta hur fint som helst på husse, bara hon vet att han har lite skinka i handen! Gott!!! Och visst är hon världens sötaste?

Voff på er!

 

Laila

2 september 2009 16:20

Jepp, Selma er verdens søtaste!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...