Varje morgon när min klocka ringer blir jag lika full av förundran över hur(?) min man har kommit upp ur sängen... Det är nämligen så att ansvaret på att han skall komma upp ur sängen vilar just på mig... Då han tillhör kategorin som har en extremt god nattsömn så är det inte mycket som får liv i honom nattetid. Så makens väckarklocka står alltså på MIN sida sängen och sedan är det jag som får ruska liv i honom kl 04.30 varje morgon, innan jag snabbt faller tillbaka i koma... Och varje morgon när sedan min egen klocka ringer förundras jag över hur har han kommit upp? Känner att detta är ett lite oroväckande moment i vår vardag... Den dagen lär nog komma när vi ligger där som två grisar och trynar vidare....

I går såg jag honom! Lilla Tage! Redan hemkommen från BB. Nu hade jag turen att få uträttta ett ärende åt föräldrarna så det var helt legitimt att komma in och beskåda underverket! Så söt! Jag kan aldrig sluta förundras över hur små fötter dom små liven har! Finns det något så gullig som babyfötter?

I morgon skall vi bege oss till Herretorp Qarn för att fira svågerns 40-års dag. Skall bli jättemysigt med en lill-semester. Kanske vi kan få till ett besök hos Selmas uppfödare också. Fast först har Filip en fotbollsmatch att klara av. Den kan vi ju inte missa! :-)

Trevlig helg!